Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
What might just have been understood
had we learnt from history
(not been hoodwinked by Hollywood
or engaged in sophistry):
We must slow the back-to-normal urge
for were it even feasible
would be no solution, merely surge
something purely appeasable
As the erstwhile normal was the cause
for the Covid wake-up call, of course
För att inte ljuga
en liten stuga
med mildare fruga
hade fått duga
Men bor nu i nybörjarslott
iden va förstås hans frus
för får hon ej ett rågat mått
blir hon då å då burdus
Han vandrar saktmodig på livets ängar
mens hon bortvillad bland grunkor å pengar
Har vi glömt när var blott bagatell
att i allt slags väder cykla?
På ljuva ungdommens karusell
hur sorgfritt vi kunde gyckla!
Tycks nu backarna för branta
eller ylar bistert motvinden?
Men sluta då upp å fjanta
om ben svaga, kyla på kinden!
Lev tacksamt på minnen nu när gamla & arma
låt sommarns varma dar över oss sej förbarma!
Stadsbor tjusas i svallande svada
över nymålad gammaldags lada
Dess väggar djupt rödfärgsglada
i ljumma vårsolens sken
som den gång Kålle å Ada
dansade på unga ben
Tiden då kälk borgligheten svartmålad
medan på solidaritet ej snålad
+)
rödfärg = också ‘röda’: gedigna sossar den tidens Kålle å Ada
We grind in daily strife absurd
opaque our faith & locus
Reality banned, vision blurred
all jarringly out of focus
We’re distracted by games of fantasy
with noses on screens ubiquitous
sunken in political apathy
to power elite obsequious
As we woefully bray
behind foul a bellwether
aren’t we deserving prey
to perish all together?
While we’re presuming to be discreet
aren’t we’re all just cowering effete?
As we blew the chance of controlling
the Virus from gaining traction
When copped out on masking, patrolling
Mother Earth took cogent action:
She let the Virus do for its survival
what Humans ought to have done for its own
Failing to learn from our Species revival
we’re left pretending: ‘How could we have known’?
Yet again the Price of Neglect rarely
gets imposed timely but always fairly
I’m tired of debating
even just discussing
discord turns deflating
finding all nonplussing
My words stream
unfittingly
yell & scream
earsplittingly
Too many empty words
keep rattling along
galloping in wild herds
they just don’t belong
Worn out finding myself discordant
so pursuing where I’m concordant
Slår ömkligt blåbärshjärta
förtunnas tinningar gråa
blinkar modlöst i smärta
med ögon vattnigt ljusblåa
Efter levt blott som åskådare
nu som gammal har han förstått
när ingrep som riskavrådare
drog han i livet en nitlott
Så efter ansats
vindstilla svag
blev hans livs seglats
bara bakslag
Gained quite the stage presence
that Virus wily & vile
Might its omnipresence
the Power Elite beguile
as trade-off to crisis protracted
when our attention got distracted?
Stole away our concentration
on workplace exploitations
on our climate abdication
on cruel deportations
Elbowed out our awareness
of corporate giveaways
societal unfairness
injustice in too many ways
Rarely been better times
for scamming & high crimes
Med sitt koppel på
stretar hunden emot
Matte får fullt sjå
men trots allt finnes bot:
Släpp hunden lös obunden
att nosa, jaga i ett kör
överlycklig i stunden
Se tungan hänga utanför!
Begär vi mänskor jämväl
fastkopplad säkerhet
men på samma gång likväl
en lössläppt sorglöshet?
Oförenligt förstås
men kan kringgås, gunås!
+)
oförenligt = i dagens käcka samhälle får ej logisk oförenlighet stå i vägen för vad man vill göra