Yes, too much to ask:
Don’t interfere
we won’t wear a mask
too cavalier!
Then haven’t we sacked
any & all fact?
With all lies stacked
lost all sense & tact?
Facts are too socialist & abstract
won’t let such ungodliness detract!
Up hill slowly I pedal lowly amidst a few drivers who verbally meddle
I regularly pedal up a steep, narrow, winding, two-way, two-lane road occasionally ‘causing’ drivers to wait due to oncoming traffic before passing me. Judging from some cars ‘riding my rear fender’ & the rare occasional driver’s remark or gesture perhaps I’m viewed by some drivers as an annoying traffic impediment? Others may perhaps be capable of ‘feeling my pain’ (here in aging legs & lungs), while by most ignored? So goes our human experience at large.
One irate driver yelling
“You’re obstructing traffic!”
on mission Cyclist Quelling
then adds gesture graphic
While another in civil quirk
rather cheers my modest pace
by affably calling “Good work!”
with welcomed patience & grace
Thus the human clash goes
between those empathetic
and those in restless throes
sounding off homiletic
Of course up to anyone exposed
to try act safely & stay composed
Ord stöddiga lämnar intryck suddiga
Hur vi i dagens kultur fladdrar å pladdrar! Konsten att lyssna vissnar! Åsikter utropas som fakta! Modeord dyrkas! (Inte nått, tack å lov, som mina mor-å farföräldrar kunde beskyllas för).
Ord tramsiga, stöddiga
mer vidlyftiga än njugga
lämnar intryck suddiga
all mening de överskugga
Ord elaka, vassa
sagda i ilska
motiv kanske krassa
i synsätt trilska
Trackad av fnas fras bräddfull
blir artigt samtal liggande
utmattad, fallen omkull
i rännsten om nåd tiggande
Förståelse står ej pall
för obehärskat ordsvall!
Inbilsk ‘insikt’ vållar lätt dumdristig konflikt
Folk har ju sina åsikter
vare sej i verse eller prosa
Misstänksamma dess avsikter
särskilt när fakta styrt sin kosa
En enveten inbilsk ‘insikt’
om ‘Livets Stora Frågor’
vållar ofta gagnlös konflikt
sätter hjärtor i lågor
Trots att endast i falsk stolthet
kan vi förfäkta med visshet
Framfärd meditativ i trampande repetitiv
På en trim velociped
i trampande repetitiv
nås sinneslugn med besked
ljuvlig framfärd meditativ
Vårt hjärta bultar påtagligt
regn i ansiktet behagligt
I trygg balans på hjul
mellan kropp å själ
besparad slitsamt strul
bortom vårt vägskäl
Att kunna rulla bilfri
i väl anpassad takt
att stilla glida förbi
i anslående trakt
På tvåhjulig uppfinning
i anspråkslös besinning
Holy cow, is she my beef?
As a ‘meat lover’
I crave & ache
and left to hover
til teeth in steak
Won’t go without
meat which my sweet treat
Surely bean sprout
not been grown to eat?
What’s a slaughtered calf or cow
must we not all die somehow?
Our view blurred while stampeding head down in the herd
“To really understand something is to be liberated from it. Humanity’s greatest ally is the self-educated individual, who has read, understood, delays their gratification, and walks around with their eyes wide open.” ― Ross Ashcroft, Renegade Inc
It got out of hand
got us captivated
if we’d understand
we’d be liberated
But such a detachment (by other word)
can’t happen while we stampede in the herd
Too burdensome an act having to look up a fact?
Were we only wilful
but gotten pompous, prideful
(while albeit skillful)
supercilious, spiteful
Ignorance is far from bliss
When we stare in to the abyss
facing Death’s contagious kiss
affections gone gravely amiss
Still to look up all facts
applying logic, fairness
are such burdensome acts
risking tinged by awareness
Why be bothered taking time to reflect
when prefer to just accept or reject?
Valhänt på Livets bana, bland flyhänta skämt halvdana
Han är ju en sån pratkvarn
men va kan man nu förvänta
stackarn en vekling vegan
de är alla så valhänta
Rostig hans replik
uttryckt i ordknapp vers
urmodig relik
tappad bland krass kommers
Folk hör hellre en trudelutt reklamsnutt
än att få lyssna till en grumlig gubbstrutt
Se upp med hjärtats förstening
Att leva är att lida
se upp med hjärtats förstening
sluta upp med att kvida
ge ditt liv osjälviskt mening!
Stå upp mot orättvist elände
Att liknöjt klaga å klandra
är väl att vara dess själsfrände?
Bäst på en verksam stig vandra
Under den tid som vi vågar strida
kommer våra hjärtan öppnas vida