Humanity’s girth too ample for poor Earth

Earth’s oceans asphyxiated
planet terminally polluted
wearing out dilapidated
Human Race for poor Earth ill-suited

Wars rage without ceasefires
Farmland parched from drought
ever raging wildfires
gaining heightened clout

Bridges fall, deep potholes
oceans continue to rise
ice melts from heating poles
still doesn’t seem to make us wise?

But hey, can’t you see we’re busy
by high-tech haplessly dizzy!

Att leva i nuet

Tros Gud välvilligt rår
(såvitt Gud förmår)
mens mänskan ej förstår
så oftast försmår

Varför fundera, ängslas
om, eller ej, Världen består
när kan låta oss fängslas
av dagens kaffe med påtår?

Om bjudes därtill kanelbulle
lever vi i stunden full rulle!

Life of its Essence we’ve wrung

Watch our contrived smiles beaming
flooding the feigned community
see our well-brushed teeth gleaming
All relished with impunity

With entitled importunity
we’re elbowing in fake freedom
for abundant opportunity
like found in erstwhile Yankeedom

While life’s very essence seems since been wrung
what we now stand for may thus be unsung

A means, not an end

Money a means of transaction
while speculating, profits piling
can bring fleeting satisfaction
that easily becomes beguiling

Don’t worship at financial success shrine
spend money for people’s well being
Pursue not the maximized bottom line
whilst of fairness, justice unseeing

A flat out pace pecuniary
seldom settles well salutary

Att svinga sej från gren till gren för att av upprymdhet ge sken

Kan bli dumt, fast gallant
om vi driver affärligt
att tala alltför sant
bete sej chosefritt, ärligt?

Så säkrast att sej akta
yttra vad kunder vill höra
även om inte fakta
Annars blir de lätt en röra!

Vad om kunder gynnar glättig fantasi
söker efter tillfällig amnesi
ej betungande verklighetsbryderi?
Så de söker fly in i aperi:

där de svingar sej från gren till gren
för att av upprymdhet skänka sken

In life’s sunset most tranquil my mindset

Enjoyed youth’s wits
Then in my senescence
wits called itself quits
Such now my quintessence:

Been left but with whits
showing up in mere fits
now unmoved by glitz
ain’t moping in the pits

Now dwell in my life’s sunset
in most tranquil a mindset

+)
whit = a tiny or scarcely detectable amount

 

Fortsätta anamma det marknadsförda samma?!

Mot planeten vårdslösa
när vi själviska, skamlösa
beter oss helt hjärtlösa
medan förbrukar sanslösa

Att fortsätta anamma
gagnlöst, tanklöst, andlöst
det marknadsförda samma
måttlöst, rastlöst, hejdlöst

Vad är det för skick å vis
att söka nöjen charmlösa
i ‘mänsklighetens största kris’
söka flykt i liv planlösa?

Varför i svåra tider så kravlösa
gentemot makthavarna de hutlösa?

Känslor följsamt flyta trots att strofer kan tryta

Ett högst bedrövligt missöde
helt å hållet umbärligt
om vållande till ordflöde
slarvigt å ungefärligt

Hovsamt att använda ord sparsamt
när det gäller något allvarsamt

Finna ord som rimma
trots att strofer kan tryta
är att följsamt simma
i djupa känslor flyta

Mens spolad i Nätets informationsflöde
blir ett dyngsurt ner-i-rännsten levnadsöde

Fåfängan lurar ständigt i vassen

Nån enstaka gång undrar någon varför jag inte söker publicera mina verser.
Men jag skriver endast vers för att skriva vers.
Snarare som jag funderar och låter mina känslor flyta tycks de skriva sej själva. De ger mej en chans att fortsätta fundera på livet – hur än någon kan fundera på ett olösligt mysterium.
Borde vi inte dessutom i allt vi gör – hur än blygsam vår verksamhet – vara på vakt mot fåfängan? Så:

Skönt att slippa drömma
om att bli publicerad
i ålderns dar skumma
måhända applåderad

I såväl solsken som regnskurar
likt gäddan, tänder sylvassa
djupt i vassen Fåfängan lurar
hugger oss om vi blir krassa

Den leder oss vilse i högfärd försåtlig
på en oavlåtlig irrfärd oförlåtlig!