Känslor följsamt flyta trots att strofer kan tryta

Ett högst bedrövligt missöde
helt å hållet umbärligt
om vållande till ordflöde
slarvigt å ungefärligt

Hovsamt att använda ord sparsamt
när det gäller något allvarsamt

Finna ord som rimma
trots att strofer kan tryta
är att följsamt simma
i djupa känslor flyta

Mens spolad i Nätets informationsflöde
blir ett dyngsurt ner-i-rännsten levnadsöde

Fåfängan lurar ständigt i vassen

Nån enstaka gång undrar någon varför jag inte söker publicera mina verser.
Men jag skriver endast vers för att skriva vers.
Snarare som jag funderar och låter mina känslor flyta tycks de skriva sej själva. De ger mej en chans att fortsätta fundera på livet – hur än någon kan fundera på ett olösligt mysterium.
Borde vi inte dessutom i allt vi gör – hur än blygsam vår verksamhet – vara på vakt mot fåfängan? Så:

Skönt att slippa drömma
om att bli publicerad
i ålderns dar skumma
måhända applåderad

I såväl solsken som regnskurar
likt gäddan, tänder sylvassa
djupt i vassen Fåfängan lurar
hugger oss om vi blir krassa

Den leder oss vilse i högfärd försåtlig
på en oavlåtlig irrfärd oförlåtlig!

Vi tycks ej vilja förstå vad som kan försiggå?

I dessa dar ej trendriktigt
att lura ut vad som försiggått
trots att överlevnadsviktigt
hur vi nådde dagens sammanbrott

Vi föredrar förstås att tycka
att det ordnar sej på nått vis
mens undvika att oss uttrycka
behjärtat om samhällets kris

Men nuförtiden klara fakta
tycks ofta skapa baksmälla
så därför listigt att beakta
att ej bli för rationella

Kan ‘fungera’ gunås kortsiktigt
mens långsiktigt alltför lättviktigt

 

 

Där solnedgång gudskelov blott bildligt i lågor

Matt flyttade i 2020 från en ravin i de hemska skogsbrändernas Kalifornia till den fridsamma skånska landsbyggden. Hans foton sen dess av ‘harmlöst flammande’ solnedgångar inspirerade denna vers:

Kvällsglödande solnedgång
blott bildligt i lågor
en sån gudomlig medgång
att ej skogseldsvådor

På Skåneslätten jordnära
sänker sej natten svalt blå
lyses upp av skarp månskära
över fridsam jordlig vrå

På leriga slätten för Matt Sundin
ett minne blott hans sprakande ravin

 

Trying look taller but coming up short

“Has been a stretch
all in vain”
stated the wretch
when tried feign:

Been straightening his back
but then he walks like strutting
although “you’re too short” flak
does at times feel off-putting

Still what if in a next Life and all
he’ll grow gangling as Charles de Gaulle?
Thus he fears as well rebirth too tall
so best try enjoy short & small?

As well in the struggle to be resolute
isn’t he also coming up short? Absolute!

 

Hatet ligger oss fult i fatet

Vad oss mänskor offentligt
‘tror å känner’ men förtrycker
kan skilja sej väsentligt
från vad hemma vi uttrycker

Det fortlevande hatet
en forntidens lämning
ligger oss fult i fatet
gentemot en främling

Runt djup förståelse fortsätter vi att väja
så länge brännpunkten blir på vad vi får säja

Månghövdade hot gnager in på husknuten

Numera månghövdade hot gnager
allt närmare in på husknuten
likt en refräng till bedrövlig schlager
I galen tillvaro förskjuten

Är vi ej tvungna att beklaga
hur svagt oftast vårt alibi
med alla som kommer till skada
bör vi trycka i fantasi?

Grip chansen agera i vuxen verklighet
ej leka i oberättigad barnslighet!

Lämnas läsaren apatisk av vad som är epigrammatiskt?

Varför söka publicera
vad som folk ej längre will höra
att Quatrain Vers basunera
när Twittrande skärmar hänföra?

Numera anses rimmad vers
otillräckligt extatisk
att läsa den tycks tröttsam pärs
alltför fastlåst schematisk!

Och att begränsa sej Epigrammatiskt
synes i Ordsvallets Tid väl dramatiskt!

+)
quatrain = fyrradig strof, som här med rim 1-3 och 2-4