Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
in seasonal change without doubt or struggle
mutually elated with each others charms
the seasons change glowing in loving snuggle
That’s how it flows in Nature Harmonious
while Human interplay acrimonious
I lättglidande skidföre
i rakt, noga utlagt spår
vägled förr av Rättesnöre
som Medborgare, ej Får
Utav Folket väl stödd
följde vi en Förebild
ej endast därtill nödd
Men sen länge nu förspilld
Nu sägs Staten en snyltgäst
så hur behövs planhushållning?
Nu vet ju ‘Var och En’ bäst:
vem behöver sammanhållning?
Javisst är det käckt, fräckt å tju
ett liv i ytlighet
för det finnes ej komfort
i rotlös rastlösthet
Minnen hetsar oss vid livets slut
skoningslöst de oss ransaka
inget lindrar våra våndors tjut
när tvingas blicka tillbaka!
Så om vi vill åldras i frid å ro
undvik som ung alltför mycket tjoho!
She ate a
much too cheesy
parched pizza
made her queasy
So next she orders out Chinese
As national security risked
with swiftly patriotic ease
gets the delivery person frisked
Here’s foremost what’s at stake:
that the South China Sea
stays an American lake
Surely we all agree?
Our Empire goes to great pains
to protect the world’s sea lanes!
Trångmål borde ej avfärdas
kritiskt i stället att ingripa
Om inte rejält åtgärdas
finner vi oss i värre knipa
Helst hoppas vi på skenutväg bekväm
enad om efter ett trevligt samkväm
I handlingsförlamad högfärd
tas nån lättviktig åtgärd
en vi ska prisa som lovvärd
men visa sej en irrfärd
Var ‘låtsasåtgärd’ ska framstå klen
i framtidens omutliga sken
Among lessons well to learn
about our human life:
True feats we can only earn
fought bravely for in strife
No worthwhile change comes without sacrifice
hidden most often its true purchase price
What passes for discourse
in today’s society:
Reverberation coarse
in purloined propriety
Wear our feelings on the sleeve
we do not know subtle
not known to hold back on peeve
brusque in our rebuttal
But even when helpful & kind to confront
must still know not to take personal affront
Skriven vid 79 års ålder:
Vållade sin stackars mor en tung sorg
efter att ha växt upp i Göteborg
när skrålade ‘Hallelujla!’
å for dumt nog till USA
Rastlös genom egen pinsam försorg
Fordras tålamod att sej åla
genom rättfärdigheten nålsöga
styrka att ge upp det frivola
se mänskolivet i dess vitöga
Om tveklösheten tar slut
vårt mod veligt veknar
då glider det snabbt bakut
mens förväntan bleknar
Gömmer oss, så länge de nu kan gå,
från det som vi helst inte vill förstå
Fastlåst nu i rutin strulig
där går trögt var fundering
i vinglig framkomst trehjulig
tills när som helst punktering
Fast hjärtat har försvarlöst veknat
tills det nästan upphör att slå
har ej sommarminnen förbleknat
all dess distinkthet fått bestå
Skimrar nu minnen okuvliga
från svunna sommardar ljuvliga