Efter ‘tappad skruv’ leta likväl under egen huv

Råkat åter i luven
troligen ej för sista gång
med ‘hon med lösa skruven’
Samma refräng i samma sång

Undvik att hennes åsikt
å logik förakta
i bristande tillförsikt
Sök hellre beakta:

att förnuftigt vara ärlig
kolla under egen huv:
Blev tappad skruv oumbärlig
bortslarvad av själv som tjuv?

Sällan kanske bara en persons fel
för äger vi inte båda vår del?

Debased but seemingly not shamefaced?

No help for victims civilian
by ‘defense’ budgets of a trillion
while The E.U.: crocodilian
NATO: East crawling reptilian

Ever darker clouds race
beyond Humanity’s whims:
letting our lives debase
hope for planet’s future dims

… as we indulge free reins
for hate filled hearts & brains

Möts vi av ‘ovett å ovilja’ med ‘vett å vilja’?

Tar vi i med vett å vilja
eller sitter vi i mjuk fåtölj
å dillar bara persilja
kollar mest vår aktieportfölj?

Helst idka framförhållning
som den enda verkligheten?
Pocka på underhållning?
Skratta åt all hjärtlösheten?

Hänförda i vår investeringsvilja
mens emot mest annat kännes motvilja?

Life’s unrivaled antic

Up the rose strewn trail scented
rushes the frantic fool
dizzy, common sense dented
like a kid out of school

We’re unfazed
hasty, dazed
our eyes glazed
all sense razed

Aroused to love romantic
what thrilling perception
our life’s unrivaled antic
of passion, deception

A game by a Creator ‘demented’
assures new generations tormented

Must be a fool to believe Trump is The Lord’s Tool?

Don’t anguish or you’re a fool
just feel joyous, free of resent
do as told in Bible School
just humble yourself & lament

While if secular you’re a fool
blind to Trump the butt of steed
still hailing him as The Lord’s Tool
despite his hate, lies & greed

Someone who’ll never relent
and incapable to repent

Andra skall vi svika om vi tror oss själva unika

Förstås en platityd
att ‘mänskor skall oss svika’
liksom den attityd
att ‘vi själva unika’

en outsinlig källa
för allt slags oförstånd
en oundviklig fälla
av ständigt missförstånd

Låt oss därom förbliva medvetna
sluta bråka å va så envetna

Återstår blott bottenskrap av bräcklig gemenskap

I dessa yttersta tider
återstår endast bottenskrap
så vi klagar o kvider
i bräcklig gemenskap

Lät oss bli förförda
tills helt tröttkörda
I dammoln omkörda
tills överkörda

Vi struttar i sista modets kostym
men ej längre i gemensamt samhälle
Så vi ringaktade forna kutym
tills livet blott den enskildes gömställe

med dess starkt växande villighet
att godta utbredd likgiltighet