Hallå, ni klåpare
livets stig är kurvig, brant
så sluta sjåpa er
duger ej stå vid dess kant
allt brantare, utmanande blir stigen
ifrån nypåstigen till ålderstigen
Ej i rums- men tidsförskjutning. Far å son bor numera i skilda världsdelar
Igår som vore fantasi
tog vi oss en kaffekopp
på ett verklighetsbageri
i ett pratstundligt förlopp
Det kännes förstås genstridigt
fastän vi har samma hemstäder
att vi ej bor där samtidigt
Men skilda stigar vi beträder
Känner mej i djup saknad inhöljd
fast med det som blir får jag va nöjd
Så smuttar vi påtår i en värld vi ej förstår
Mot livets slut får duga
bara smutta påtår
sitta lugnt i sin stuga
i värld vi ej förstår
bättre stilla ruva
på livets mysterium
än försöka kuva
ens eget delirium
Ålderdommen inte så svår
när i mjuk fåtölj med påtår
Us humans try to enforce, but Life runs its very own course
There is this Rep persevering
quite determined of careering
but while times keep changing
need not be deranging
something else shall be appearing!
After years of yearning then finally turning: 18!
Time for Sam to majorly exult:
“Today is the day I turn adult!”
Eighteen a special number
that shall us disencumber
when from childhood shot by catapult
His life’s snug moorage while for her mere free storage? Yes, she’s statuesque but as well ‘clutteresque’
Looked at his place as his Life’s moorage
while she’d been searching for free storage
When she brought her stuff in all
just room for him in the hall
where awkward to cook breakfast porridge
On looks of covers of books
Behold that fresh youthful look:
Youth’s upbeat breathless grin
crisp cover of unread book
sculptured, jutting out chin
Behold the wizened old look:
aging’s out-of-breath grin
thumbed cover of well read book
sagging skin, drooping chin
At which point cannot count on audacity
but hope for tenacity, veracity
Smet undan ansvar (å läs här hans försvar)
Hungrig å otålig
åt han upp hela smeten
Kände sej lycksalig
för va en söt å fet en
Det tyckes ej honom beröra
att andra ej fick pannkaka
Påstår: “Va har me mej att göra
vad kan ha kunnat orsaka?”
Förfäktar: “Såvida jag vet
så lagades för lite smet!”
På rosig resa bland törntagg nesa
I akterlig ljuv bris
seglar jag mot sista hamn
i tilltro, ej kapris
lämnar jag snart livets famn
Det blev en lång vindlande resa
rosig glädje bland törntagg nesa
Efter ‘tappad skruv’ leta likväl under egen huv
Råkat åter i luven
troligen ej för sista gång
med ‘hon med lösa skruven’
Samma refräng i samma sång
Undvik att hennes åsikt
å logik förakta
i bristande tillförsikt
Sök hellre beakta:
att förnuftigt vara ärlig
kolla under egen huv:
Blev tappad skruv oumbärlig
bortslarvad av själv som tjuv?
Sällan kanske bara en persons fel
för äger vi inte båda vår del?