Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
We ignore stentorian warning:
Planetary life keeps crumbling
in depletion, pollution, warming
met by our evasive mumbling
We equivocate & grumble
just own convenience is heeded
Glaciers melt & earthquakes rumble
not taking steps urgently needed
Our children & theirs shall pay the price
if we won’t change habits, they’re doomed:
As rivers drain, temperatures rise
ending them too early entombed
But for us, for now, a small price to pay
for enjoying the American Way?
After settles the sawdust
found himself again nonplussed
As an itinerant clown
why should he be relied upon
to still be sticking around
after the circus is long gone?
If notably the after-sensation
turned out to be humiliation?
He’s a hot air exhauster
ignorant, crassly truculent
this brash White House imposter
whose lies many find succulent
Conceited we might just wonder:
“Cannot do better, America?!”
Exceptionalism a blunder
by now hardly esoterica:
that when our egos grow outsized
as humans we’ll shrink to pint-sized
+)
-Exceptionalism = American Exceptionalism: “Trusted with the destinies of this solitary republic of the world, the only monument of human rights, and the sole depository of the sacred fire of freedom and self government, from hence it is to be lighted up in other regions of the earth, if other regions of the earth shall ever become susceptible of its benign influence.” – Thomas Jefferson
Irrande runt i Livets skugga
såg han sej själv som senfärdig
bet av mindre än kunnat tugga
för otillräckligt ihärdig
Hoppet flydde uppgivet
blev satt på plats eftertryckligt
av Livet så durkdrivet
olyckligt, fast ej godtyckligt
Så han blev förstås luggad
och tvingad sitta kvar
av själva Livet kuggad
Vad återstår sen, var?
Fastlåst med att skriva vers uttryckslös
i ålderns kalla vinter utsiktslös
When we prattle & gush
our words get overweening
like wild waterfalls rush
washes away most meaning
When we’re letting fly
with sentences mangled
it shall go awry
til communing strangled
Words which rapidly multiply
won’t explain, cannot clarify
As humans we stagger
in endless desert
keeping up the swagger
digging for paydirt
While our lives set to go awry
why letting cowardice disgrace us?
Don’t despair & lie down & die
just one sand dune til the oasis!
Life’s purpose may be unknowable
at least to humans nebulous
but if in brief glimpses showable
ought that not get us emulous?
What if albeit just for this day
we’d grasp & walk Universe’s way?!
Mest levde han i drömmar sköra
Trots var ringa till vad han dög
fanns det en del han sökte göra
hur än vingligt sakta han flög
Ifrån barndomens sandhög
mot omvärldens ‘försåt’
försvarade sej å ljög
mot de andras ‘uppsåt’
Sitter nu i dödens väntrum
förlorad å besviken
kvällningen känns kylig å skum
dunkel syns livsmystiken
Hans jordelivs sista hållplats
ett kliv ner i dyrköpt gravplats
Min kusin så ungdomlig
men får hoppas å tro
att som mormor visdomlig
kan nån gång finna ro?
Var dag fylld med släp å slit
fylld av beundransvärd flit
Men långt från alldaglig vanilj
skänker tvärtom nyansrik mersmak
hennes vänner, hund å familj
runt omkring är Biggans hjärtesak
är vad som håller henne i gång
utan varken påstöt eller tvång!
Om man ej säjer ett dugg
förståndigt att ej har nått sagt
Kan sen fastslå nöjd å mjugg
att mot andra en skonsam akt
Om man föredrar att va tyst
så yttra inte ett knysst
Andra kan känna det så schyst
att man rentav kan bli kysst
När i stället för att lägga oss i
vad som ej angår oss … låter vi bli!
Finner numera samspråk
oftast bristfälliga
med alltför låga anspråk
och åsikter gnälliga
Bättre inte säja nått
Lättnad outsäglig
å knappast mindre förstått
så ovedersägligt:
Att tala allvar sällan lägligt
oftas helt å hållet odrägligt