How shrillness electronic made stillness anachronic

Wondrous solace of stillness
eludes us without fail
when electronic shrillness
pierces through nature’s veil

Might one of those clueless clods
(who with such hapless abandon
plugs in their stylish ear pods)
find for Net surfing a stand-in?

How without stillness & solitude
shall we re-connect with rectitude?

Nått egentligt att tjata om offentligt?

Hemskt trist förstås vore han nazist
mens kanske bara narcissist
som uppför sej som dryg egoist
en nyårsaftons fyllerist?

Men väl knappt nått egentligt
att tjata om offentligt?

Som när vi själva utbrister:
Daltande dietister!
Veligt vingliga cyclister!
Självgoda nykterister!

Varför måste vi hålla på å stimma
långt efter glasögonen slutat imma?

Lomhörd eller blir jag bönhörd?

Så blir det bara att kämpa
mens hoppas att snart bli frälst
från ännu en ålderskrämpa
Gammal känns ju oftast äldst

Om ej egenkärt dryg
kanske kan jag begära
(om förhastat oblyg)
vad som förment att kräva:

Trots brorsan vittnar att Gud blir berörd

Hat trick

Sam, a 17 y.o. grandson, did a ‘hat trick’:

There was this footballer named Sam
who swiftly went bam, bam & bam

All without a hair out place
what a cool, good looking ace

Poor goalie could not do a damn

+)
hat trick = scoring three goals in one match

Bounces his heart’s ballet

He’s dreaming of her green eyes
the ways she’s lovable
in sobriety’s kind highs:
Alluring, huggable

She’s the vivacious bouquet
that bounces his heart’s ballet

Av Livet då o då utmattad, rentav tillplattad

Att få känna sej utmattad

blir begripligt, då o då
av livet rentav tillplattad
i dess svåra slit å sjå

Att vara människa är att få lida
djupare än hur oss klemiga kvida

Undvik gagnlösa bestyr
ta väl hand om vad var dag ger
Men sök likväl äventyr
vem vet om det blir några fler?

Så sök leva modigt, idogt o drivet
bättre än bara beklaga ‘sånt är livet!’

Octogenerian

Synapses corroding
recall slowed, deferred
Memories eroding
erstwhile visions blurred

Outlook & attitude askew
injustices bewailing
Anything new brings much ado
as trains of thought derailing

Outfits, gadgets turned outmoded
Sentences humorously misheard
He grieves old manners imploded
since human folly reached the absurd

An Octogenarian
grumbling with fumbling hands
Curmudgeon contrarian
long gone grandiose plans

Now marching out of step, on course chaotic
his collar frayed, smartphone-less, quite quixotic