Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Clearly too powerful a pastiche
of the stolid Kingdom of Sweden
to persuade itself to unleash
from seeing itself as an Eden:
Where was that Swedish predilection
for well ingrained circumspection
when joined NATO without election
in untoward genuflection?
Swedish deliberations may seem esoteric
to the surrounding, less advanced, world barbaric
Now’s the time to be strong minded
While the past always matters
when by flashbacks am reminded
I mustn’t drown as it splatters
Rather stretch to my boldest stance
in each new moment’s fraction
am offered yet another chance
with short time frame for action
as resolve tends to fade too fast
never known to loiter & last
När ens hjärta slår armt
eller själen upplevs grund
trots sommarvädret varmt
far ut å cykla en stund!
Har funnit det kan ofta hjälpa
där innan dess rådde missmod
Men pass på låt ej cykeln stjälpa
vilket kan avskräcka jämnmod:
inte minst om du är en skälm
ute å åker utan hjälm
Underneath our ‘witticism’
on occasion it seems
lurks unkindly criticism
even lies & grim schemes?
As long as we don’t bore
or taking purloined pity
on those hapless we gore
what’s wrong with being witty?
Have we not learnt that life is unjust
so why do we still react nonplussed?!
Här dyrkas profit
i vräkiga kontor
i idogt nit
i förfalskad glamour
Dess tjänare i kostym
uppumpade av fåfänga
i sedan länge kotym
att pengars uppgift förvränga
Med en känga mot
(bak leende tänder)
folk som arbetar
med sina två händer
En högst beklaglig vrångbild
Ett liv av nytta förspilld
Från min maktlöshets bur
kollar hur de ställer till
vilken skamlig otur
att USA ej rådvill:
Dess ständigt bligande
vilt i legato
på alltmer krigande
i gällt vibrato
Så sprides landets ‘fina’ värden
exporteras dess seder ‘ärbara’
så ‘förnämliga’, runt om världen
tills i hemlandet de blev bristvara
Mens krig avleder folkets uppmärksamhet
från våra liv i dess arma hjälplöshet
Ett tanklöst tilltal
ens pinsamma ripost
i månget samtal
kan kännas likt jobspost
I fåvitskhet prekär
bland språkligt armod
kanske rentav vulgär
Hur så blint självgod?
En beklaglig obenägenhet
som minst sagt skapar förlägenhet
She finds nothing so minute
that it shall not require
a response as if acute
like if it’s all afire
Yet again our poor wretch
keeps up her agitating
in most bountiful kvetch
that just knows not abating
As she feels powerless not to emote
right away to the non-urgent footnote
We stop & go & turn
for hours bumper to bumper
tempers flare as we churn
Minds melting, bodies plumper
Showing for others slight concern
for fear of us being scammed
Can’t learn from what we don’t discern
with hearts chilly & minds jammed
Thus we hide away in lives silly
taking dead-end paths willy-nilly
I ett samhälle i nedbrytning
varför bry sej om vidsynthet
anfäktas av mänsklig anknytning
om hoppas flykt i trångsynthet?
Fast på egen stig snabb att klandra
kan kännas ensligt utan andra