Sven-Bertil Taube

Sven-Bertil Taube har gått bort vid 87 års ålder.

Tillsammans med sin far efterlämnar han en oöverträffad artistisk skatt av vad som i mitt eget liv till stor del uttrycker Sverige.

Här, för ett halvsekel sen, sjöng Sven-Bertil ‘Så Skimmrande Var Aldrig Havet’ på Gröna Lund:

*

Hur som helst, denna vers skrev sej själv:

Bland de som kunde oss hänrycka
med ljuvlig svensk musik å språk
en bland de som kunde uttrycka
en svunnen men ej glömd epok

Liksom sin folkärt berömde far
i sång, film å teater scen
(på fest i restaurant å i bar)
stod Sven-Bertil på egna ben

som sångare, person å charmör
som en efterfrågad ‘estradör’

Past, please leave me alone!

At night the Past keeps appearing
would it only just leave me alone
but it keeps up grinning, leering
ensuring I can never atone

Its attacks mortifying
pounding unforgiving, searing
Might they be edifying
were I humble & god-fearing?

But what if merely random images
of my youth’s many hard lost scrimmages?

Could God create this mess without the expertise of us humans?

Who can truly believe
something so chilling
that humans can’t aggrieve
unless God’s willing?

Still not even Gods
could create the same mess
as us humans clods
with more to come, safe guess

So when then collapse gets reprised
whom among us may claim surprised?

+)
-aggrieve = to afflict with pain, anxiety, etc; to oppress or wrong grievously; injure by injustice
-reprise = to execute a repetition of; repeat