Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
We hail from people who had to toil
through ages in bleak subsistence
on some miserly morsel of soil
eking out a grim existence
Disadvantaged
but they managed
Now to ‘consumer’ uplifted
infinitely more stuff
How human life has shifted!
Why can’t we get enough?
Trodde mej från ansvar fritagen
i ungdomen saknade vett
som ‘vuxen’ rusade upptagen
sen dess tog åldern ut sin rätt
På pjåkig livsåktur
rentav så gement
vilken jäkla otur
hursomhelst försent
Men liksom med dubbelhaka
går ej att spola tillbaka
On my weary ears
words effusive
to my loves & fears
found abusive
Intrusive blather
flightily inflated
light foamy lather
forthwith sags deflated
Frantic words be they well-meaning
may well be found over-weaning
De va en ung kvinna från Örebro
som ska fira sin födelsdag, tjoho!
Hoppas mindre med heuristik
än med festlighet, romantik
som tinar Stockholms senvinter, månntro?
Ja, det va då själva fanken
fast hade haft i tanken
att vilja bli chef för banken
därför la han till manken
Så sitter nu på sitt kontor
bland helt modernt möblemang
i ståtlig stol å viktigt glor
tacksam ej i Pyongyang
För hellre sköta om penningtvätt
än riskera utsatt för hjärntvätt
Ju snabbare vi rusar
desto mindre vi bemärka
att det är vi som busar
medan alltmer vi förverka
Det fortare allting skall gå
i tech värld som upplevs känslokall
desto mindre kan vi förstå
med utbyte av känsloikon
Hur kan det ej kännas helt förgjort
när Släktet nu blir tillintetgjort?
+)
-känsloikon = emoji
-släktet = här: människosläktet
My poor aging body
a ramshackle shack
Now worn down & shoddy
emitting pained yack
Whenever it moves around
ailments reveal therein
Feels beat down, close to breakdown
that’s life of the has-been
Now it’s only left for us to treasure
how in our prime it bestowed such pleasure
Tänker på Ingela, som sköter vår ensliga, insnöade gård i Sverige:
Att få huttra i ett gammalt hus
väl ingens ide om sus å dus
hur hon kan då sej förströ
i längtan, väntan på tö?
Mens tillvaron syns alltmer abstrus
En kusin i Sverige skickade en bild av en granne som är ute å åker i en pulkai den bitande midvintern. Så:
För att ej behöva en varm Volvo
ens i djup snö utropar vi ‘Bravo’!
I vinterblåsig kyla
valde att ej hulka
där kanske vargar yla
i stället sej vulka
Vare sej pulka eller släde
här avslutas detta kväda
Vi fortsätter frustrera
med vårt ständiga tjafs
om ingenting med mera
bland all slags hafs å krafs
Hur förväntas ett vettigt svar
när frågan oklart formulerad
visavi vad, hur eller var
dessutom framförd kverulerad
Själv känner jag mej samlad, tacksam å belåten
när nån enstaka gång jag lyckas va tystlåten