Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
While new snappy language stilted
uses facts, logic wilted
no longer do they feel guilted
Delivery un-lilted:
in the youthful trend
of first initial burst
trailing off at end
speakers’ voice volume nursed
Guess for newfangled mangled effect
as what’s being said hard to detect?
I höstlöv upp till hjulnavet
plöjde nyss med knapp styrfart
likt förr på Sargassohavet
försinkad handelssjöfart
Det var då. Allaredan
vägbanor av frost belagda
så trampar ängsligt medan
släta däck slinter försagda
Väl bäst alltid ta sej fram på sin vakt
i livet krävs ju iskall balansakt
+)
-styrfart = minimal fart för att ett fartyg skall lyda roder
Oh, with what ease it occurs
losing love of Reality
Oh, how easily line blurs
crossing over to Fantasy
Once there how to return
to facts & order
when behind bridges burn
sealing the border?
Lost in Fantasy’s hug & first kiss
tempting to ignore what we shall miss
With each & every breath
we are descending
the very stairs to death
when old: impending
Not owning a single day
our only bestowment
(while ever blooming cliche)
being each sole moment
So what? Anchors away!
Hold on to that toupee!
Syns en värld overklig
svensk utrikespolitik
Beteendet märkligt
dess tonläge å taktik
Tycks mej Jonsons grabb Pålle
en oansvarlig stolle?
In-fashion words travel in herds
rolling easily of lips
benign or like attacking birds
rarely distinct, mostly quips
Carefree they’re dragging anchor
removed from concern or anguish
spotless amidst mud of rancor
in willful ignorance languish
Years ago were we ever
this cool, smooth, or this clever?
Ej är vi här för att oss roa
å förvänta allt ska gå bra
Vettigare att sej oroa
fastän helst förstås måttligt, va?
För annars vid livsslutet
gråter vi uppgivna
medan ej uteslutet
likväl övergivna
Livsförloppet hjärtlöst allvarligt
därtill skoningslöst oförklarligt
‘Age’ ain’t necessarily 3/4 of ‘sage’. Start getting used to it!
There was this fellow called Brian
who made it through six full decades
From now on no longer a lion
as his years ahead shall cascade
He’ll be peering out from under his visor
and wonder how come he’s gotten no wiser
My wife Crabby & me Grumpy
our bodies frail, minds flabby
now on our Life’s home stretch bumpy
Recall gotten bit shabby …
… but never shall we let the Memory to pale
of our Wondrous Journey finding the Holy Grail
Om vi beter oss illa
hemma i gemenskap
säkert lika rådvilla
i vidgade grannskap
Vi har endast att emotse
att oss själva förhäva
är inget recept för succé
skall blott andra förkväva
Sålunda att råka svårt i kläm
blir utan tvekan våran slutkläm