With each & every breath
we are descending
the very stairs to death
when old: impending
Not owning a single day
our only bestowment
(while ever blooming cliche)
being each sole moment
So what? Anchors away!
Hold on to that toupee!
Pålle: En farlig-för-Fosterlandet stolle
Syns en värld overklig
svensk utrikespolitik
Beteendet märkligt
dess tonläge å taktik
Tycks mej Jonsons grabb Pålle
en oansvarlig stolle?
Are good-sounding words of fashion in their essence ashen?
In-fashion words travel in herds
rolling easily of lips
benign or like attacking birds
rarely distinct, mostly quips
Carefree they’re dragging anchor
removed from concern or anguish
spotless amidst mud of rancor
in willful ignorance languish
Years ago were we ever
this cool, smooth, or this clever?
Livsförloppet hjärtlöst allvarligt, likväl fullkomligt oförklarligt
Ej är vi här för att oss roa
å förvänta allt ska gå bra
Vettigare att sej oroa
fastän helst förstås måttligt, va?
För annars vid livsslutet
gråter vi uppgivna
medan ej uteslutet
likväl övergivna
Livsförloppet hjärtlöst allvarligt
därtill skoningslöst oförklarligt
Start getting used to it!
‘Age’ ain’t necessarily 3/4 of ‘sage’. Start getting used to it!
There was this fellow called Brian
who made it through six full decades
From now on no longer a lion
as his years ahead shall cascade
He’ll be peering out from under his visor
and wonder how come he’s gotten no wiser
Gladly left Sverige for such a Marriage
My wife Crabby & me Grumpy
our bodies frail, minds flabby
now on our Life’s home stretch bumpy
Recall gotten bit shabby …
… but never shall we let the Memory to pale
of our Wondrous Journey finding the Holy Grail
Om vi låter oss redan skämma hemma kommer vi till korta borta
Om vi beter oss illa
hemma i gemenskap
säkert lika rådvilla
i vidgade grannskap
Vi har endast att emotse
att oss själva förhäva
är inget recept för succé
skall blott andra förkväva
Sålunda att råka svårt i kläm
blir utan tvekan våran slutkläm
‘Star-struck’ i Kungsholmens dunkel
När min nyanlände immigrant (från USA till Sverige) son Matt såg Greta Thunberg med far å hund när han var ute å motionerade på Kungsholmen, Stockholm:
En amerikan some hette Matt
av sinnesnärvaro ägde skvatt
Fast kunde på svenska: ‘Vad heter hunden?’
när han såg Gretas blev hans tunga bunden
Måhända ett tillfälle försatt?