Om Livets våda i och bortom egen brevlåda

Fick nyss höra där jag bor
om en sprakande eldsvåda
vid vårt grannskaps postkontor
i dess utomhus brevlåda

Vi löper städste risk
på livets stormiga hav
bland grymt glupska rovfisk
att vår båt skall gå i kvav

Så låt oss då förbereda
oaktat kostnad å stort besvär
gentemot allsköns oreda:
Posta brev i brandsäkra kuvert!

Snart darrig, redan knarrig

På ålderdomshem
dubbelvikt å darrigt
hostande up slem
beteende knarrigt

Ålderns grymma tillstånd:
Den mest genanta saken
att behöva bistånd
med att torka av baken

även om med bar ändalykt
drömmer han nu om snar fanflykt

Fred o frid på egen tid

Att vara konsument
i vår snabbt skiftande tid
är det mycket bevänt
om vi glömmer söka frid?

Duger ej slarvigt väkta
men måste sätta pli
gentemot rusa, jäkta
om nånsin ska bli fri

Om slapphänt, valhänt
levs ett liv tomhänt

Dawn finds me, if at all, a mere pawn

Dawn fades in auspiciously
that’s how Universe turns
Doesn’t flow in capriciously
by how emotions churn

How to know this with certitude?
While I can’t know if am I
mere prisoner to attitude
bestowed when, by whom & why?

Surely I can’t be such big of a deal
that the very sunrise knows how I feel?