Bör vi slösa tid
i dagar mållösa
såsom tidsfördriv
med sinnen håglösa?
Varför rusa runt rastlösa
när vart ögonblick ovärderligt?
Att talang å ork bortslösa
väl av samvetet ohanterligt?
Trots att tiden ju aldrig anpassbar
lever vi som om den vore tänjbar