Min maka falnar
i ålderdommens dis
livsglöden svalnar
för mej på lika vis
Får nu oss förnöja
leva i töcken
se genom dimslöja
i helg å söcken
Sinnen å syn dämpade
för avresa lämpade
Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Min maka falnar
i ålderdommens dis
livsglöden svalnar
för mej på lika vis
Får nu oss förnöja
leva i töcken
se genom dimslöja
i helg å söcken
Sinnen å syn dämpade
för avresa lämpade
Brist på sinnesnärvaro
orsakar frånvaron
försvårar vår samvaro
tömmer ut tillvaron
Men säj varför då
ständigt stöka?
Oblitt hålla på
tankspritt böka?
Rota, rusa runt
kan det sluta väl då?
Upptagen av strunt
varför fortsätta så?
Väl helt å hållet urbota
att våra egna liv skrota?!
Cognoscenti
with their acumen
twenty-twenty
us to illumine
Daze & frazzle us, and how
to the extent we allow
How come they know what’s what
that hangs on the wall
whether it’s art or smut
better than us all?
Heeding what others claim to know
may just end up as our owned woe
Haven’t we got quite the knack
for freely shooting the breeze
for endless boorish yak
above pizza dripping cheese?
I’d rather hold out for the arcane
hoping to get bit more evolved
than being dragged down in the mundane
by someone soundly self-involved:
Spottily bit snottily
naughtily or haughtily