Förlorad å besviken. Dunkel syns livsmystiken

Mest levde han i drömmar sköra
Trots var ringa till vad han dög
fanns det en del han sökte göra
hur än vingligt sakta han flög

Ifrån barndomens sandhög
mot omvärldens ‘försåt’
försvarade sej å ljög
mot de andras ‘uppsåt’

Sitter nu i dödens väntrum
förlorad å besviken
kvällningen känns kylig å skum
dunkel syns livsmystiken

Hans jordelivs sista hållplats
ett kliv ner i dyrköpt gravplats

 

Till min kusin ‘Biggan’ på hennes 79 års dag

Min kusin så ungdomlig
men får hoppas å tro
att som mormor visdomlig
kan nån gång finna ro?

Var dag fylld med släp å slit
fylld av beundransvärd flit

Men långt från alldaglig vanilj
skänker tvärtom nyansrik mersmak
hennes vänner, hund å familj
runt omkring är Biggans hjärtesak

är vad som håller henne i gång
utan varken påstöt eller tvång!