Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Mina sinnesintryck avtrubbade
hur svenska språkbruk blivit dubbade
trosanhängare sinnesrubbade
bästa avsikter ofta flubbade
Finner mitt Stockholm
som hemstad främmande
under farsotsmoln
scootrar beklämmande
Till Sverige välkommen
men till vad hemkommen?
Förförd av egen förträfflighet
så när ständigt ej bekräftas
syns oantagbar förgänglighet
självklart att det måste kjäftas
då framförallt måste oss akta
för att blanda in några fakta
En gubbstrutt omöjlig
tror sej skoj å uppriktig
trots blott tröttsamt löjlig
å mestadels skitviktig
Gömde sej för länge i fyllan
tid snart att sänkas ner i myllan
Livets ljuva låga
bränner nu för het
Om farsotens plåga
tiger vi, fast vet
Jordens dammiga torka
likväl människans plikt
hur länge kan vi orka
hopplöst tänka pa sikt?
Det går mot det sista
oundvikligt, rätt a slätt
allt ska vi snart mista
för vi saknar mod å vett
Borde vi bli förvånade
att vi nu blir utplånade?
Visst mänskligt att skrävla
att kokettera
förhäva oss, tävla
barnsligt stoltsera
men att göra sej själv till storfrämmande
kan kanske i längden bli beklämmande?
Här en verse med tanke på förbehåll om vissa svenska ämbetsmän å politiker – inte minst runt Palmemordet, färjan ‘Estonia’ & NATO.
Säkrast att ingenting säja
likväl snabbast möjligt sej huka
undvika också att heja
så uppför sej en riktig kruka
Så jobbar då ämbetsdrögen
för att nå toppen på högen
Att vräka i oss gunås
hur oförsiktigt
Fast smakar, leder förstås
till kropp överviktigt
Undvik att städsla
magens hunger
vår fruktan, rädsla
falskt de sjunger
Fast kanske hellre en matglad tungvikt
än en lättvikt som larvar sej med dikt?
Hör nu: kolla vårt klimat!
För själv har jag ej tid
jag är likgiltig å lat
så lämna mej i frid!
Hoppas jag blir förlåten
å därmed finner ro
för min andel i bråten
(fast lite svårt att tro)
För det finns ju så mycket mera
som jag väl måste konsumera?
I ögonblick som flyga
tror jag mej ibland hitta svar
men sen i timmar dryga
finner jag ringa insikt kvar
Till följd av hur vi styr å ställer
saknar Skapelsen i oss tillförsikt
Fastän tröttnat på hur vi gnäller
behåller den troligen tystnadsplikt
Världsalltet förstår alltför noga
vad oss människor kan tillfoga
mens mer maskiner dånar
Av mänskor blir vi stadigt fler
varthän rusar oss fånar?
En utblick kvalfull:
framtiden blir glödhet
på planet proppfull
falnande dess skönhet
Mens vi rusar runt högmodiga
i riktningar vankelmodiga