Om ett krankt veligt vemod
fyller upp vårt livsrum
låt det lagras som klenmod
i dammigt källarrum!
Av djup självömkan betagen
så bitterljuvt fördragen
låta sej själv bli bedragen
om tar oss ej i kragen:
Får långt bättre lida som realist
än att söka undfly som solipsist