Mot planeten vårdslösa
när vi själviska, skamlösa
beter oss helt hjärtlösa
medan förbrukar sanslösa
Att fortsätta anamma
gagnlöst, tanklöst, andlöst
det marknadsförda samma
måttlöst, rastlöst, hejdlöst
Vad är det för skick å vis
att söka nöjen charmlösa
i ‘mänsklighetens största kris’
söka flykt i liv planlösa?
Varför i svåra tider så kravlösa
gentemot makthavarna de hutlösa?