Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Money a means of transaction
while speculating, profits piling
can bring fleeting satisfaction
that easily becomes beguiling
Don’t worship at financial success shrine
spend money for people’s well being
Pursue not the maximized bottom line
whilst of fairness, justice unseeing
A flat out pace pecuniary
seldom settles well salutary
Kan bli dumt, fast gallant
om vi driver affärligt
att tala alltför sant
bete sej chosefritt, ärligt?
Så säkrast att sej akta
yttra vad kunder vill höra
även om inte fakta
Annars blir de lätt en röra!
Vad om kunder gynnar glättig fantasi
söker efter tillfällig amnesi
ej betungande verklighetsbryderi?
Så de söker fly in i aperi:
där de svingar sej från gren till gren
för att av upprymdhet skänka sken
Enjoyed youth’s wits
Then in my senescence
wits called itself quits
Such now my quintessence:
Been left but with whits
showing up in mere fits
now unmoved by glitz
ain’t moping in the pits
Now dwell in my life’s sunset
in most tranquil a mindset
+)
whit = a tiny or scarcely detectable amount
Mot planeten vårdslösa
när vi själviska, skamlösa
beter oss helt hjärtlösa
medan förbrukar sanslösa
Att fortsätta anamma
gagnlöst, tanklöst, andlöst
det marknadsförda samma
måttlöst, rastlöst, hejdlöst
Vad är det för skick å vis
att söka nöjen charmlösa
i ‘mänsklighetens största kris’
söka flykt i liv planlösa?
Varför i svåra tider så kravlösa
gentemot makthavarna de hutlösa?
Ett högst bedrövligt missöde
helt å hållet umbärligt
om vållande till ordflöde
slarvigt å ungefärligt
Hovsamt att använda ord sparsamt
när det gäller något allvarsamt
Finna ord som rimma
trots att strofer kan tryta
är att följsamt simma
i djupa känslor flyta
Mens spolad i Nätets informationsflöde
blir ett dyngsurt ner-i-rännsten levnadsöde
Nån enstaka gång undrar någon varför jag inte söker publicera mina verser.
Men jag skriver endast vers för att skriva vers.
Snarare som jag funderar och låter mina känslor flyta tycks de skriva sej själva. De ger mej en chans att fortsätta fundera på livet – hur än någon kan fundera på ett olösligt mysterium.
Borde vi inte dessutom i allt vi gör – hur än blygsam vår verksamhet – vara på vakt mot fåfängan? Så:
Skönt att slippa drömma
om att bli publicerad
i ålderns dar skumma
måhända applåderad
I såväl solsken som regnskurar
likt gäddan, tänder sylvassa
djupt i vassen Fåfängan lurar
hugger oss om vi blir krassa
Den leder oss vilse i högfärd försåtlig
på en oavlåtlig irrfärd oförlåtlig!
I dessa dar ej trendriktigt
att lura ut vad som försiggått
trots att överlevnadsviktigt
hur vi nådde dagens sammanbrott
Vi föredrar förstås att tycka
att det ordnar sej på nått vis
mens undvika att oss uttrycka
behjärtat om samhällets kris
Men nuförtiden klara fakta
tycks ofta skapa baksmälla
så därför listigt att beakta
att ej bli för rationella
Kan ‘fungera’ gunås kortsiktigt
mens långsiktigt alltför lättviktigt
Matt flyttade i 2020 från en ravin i de hemska skogsbrändernas Kalifornia till den fridsamma skånska landsbyggden. Hans foton sen dess av ‘harmlöst flammande’ solnedgångar inspirerade denna vers:
Kvällsglödande solnedgång
blott bildligt i lågor
en sån gudomlig medgång
att ej skogseldsvådor
På Skåneslätten jordnära
sänker sej natten svalt blå
lyses upp av skarp månskära
över fridsam jordlig vrå
På leriga slätten för Matt Sundin
ett minne blott hans sprakande ravin
“Has been a stretch
all in vain”
stated the wretch
when tried feign:
Been straightening his back
but then he walks like strutting
although “you’re too short” flak
does at times feel off-putting
Still what if in a next Life and all
he’ll grow gangling as Charles de Gaulle?
Thus he fears as well rebirth too tall
so best try enjoy short & small?
As well in the struggle to be resolute
isn’t he also coming up short? Absolute!
Vad oss mänskor offentligt
‘tror å känner’ men förtrycker
kan skilja sej väsentligt
från vad hemma vi uttrycker
Det fortlevande hatet
en forntidens lämning
ligger oss fult i fatet
gentemot en främling
Runt djup förståelse fortsätter vi att väja
så länge brännpunkten blir på vad vi får säja