In my erstwhile fast life bested
was constantly contested
Decades since my life crested
still feel oddly untested
As path ahead darkens congested
the present by my past infested
Rushing, gushing at dawn with brawn
Armored in dressed-for-success clothes
limbering our lashing tongue
cleansed out our bargain-sniffing nose:
Ready reach for the next rung!
Sharpened our elbows
we’re ready to impose
if need be bulldoze
in order to foreclose
Brashly we sally, again, out the door
never mind still clueless of what’s the score
Va?! Sneglar en gammal filur på en nätt figur?
Länge sen sjöng med i refräng
i senaste trudelutt
eller över nån ny mojäng
tog ett rejält glädjeskutt
Tar nu helst en tupplur
Frestas inte av reklam
eller kändiskultur
släppt fri från deras björnkram
Fast sneglar nån gång på en nätt figur
Blir man nånsin uttråkad av skulptur?
Hade gått vilse i farstun om inte för hustrun
Levt tills snurrig gubbstrutt
irrar förvirrad, slutkörd
varje ljud för högljutt
trots att ha blivit lomhörd
Mens makan en elegant äldre tant
som vet sej va helt oumbärlig
och när håller sej på sin egen kant
blir hon inte alltför besvärlig
Men om ej för omsorg av hustrun
hade han gått vilse i farstun
Fågelkvitter? Du menar förstås Twitter?
Mens Naturens fågelkvitter
avtar, beskärmar jag mej
för ökat oljud på Twitter
i ständigt snärjigt ståhej
Hur kan vi gitta
att föredra fnitter
när själar vittra?
Lätt känna sej bitter
Låter vi oss ej försitta
det som finns bortom skärmar?
Varför söker vi besitta
det som oss ofta fjärmar?_
Varför sej huka på nätet avskuren
från fågelkvitter i stilla Naturen?
Freedom to be dumb, Te Deum
Yes, too much to ask:
Don’t interfere
we won’t wear a mask
too cavalier!
Then haven’t we sacked
any & all fact?
With all lies stacked
lost all sense & tact?
Facts are too socialist & abstract
won’t let such ungodliness detract!
Up hill slowly I pedal lowly amidst a few drivers who verbally meddle
I regularly pedal up a steep, narrow, winding, two-way, two-lane road occasionally ‘causing’ drivers to wait due to oncoming traffic before passing me. Judging from some cars ‘riding my rear fender’ & the rare occasional driver’s remark or gesture perhaps I’m viewed by some drivers as an annoying traffic impediment? Others may perhaps be capable of ‘feeling my pain’ (here in aging legs & lungs), while by most ignored? So goes our human experience at large.
One irate driver yelling
“You’re obstructing traffic!”
on mission Cyclist Quelling
then adds gesture graphic
While another in civil quirk
rather cheers my modest pace
by affably calling “Good work!”
with welcomed patience & grace
Thus the human clash goes
between those empathetic
and those in restless throes
sounding off homiletic
Of course up to anyone exposed
to try act safely & stay composed
Ord stöddiga lämnar intryck suddiga
Hur vi i dagens kultur fladdrar å pladdrar! Konsten att lyssna vissnar! Åsikter utropas som fakta! Modeord dyrkas! (Inte nått, tack å lov, som mina mor-å farföräldrar kunde beskyllas för).
Ord tramsiga, stöddiga
mer vidlyftiga än njugga
lämnar intryck suddiga
all mening de överskugga
Ord elaka, vassa
sagda i ilska
motiv kanske krassa
i synsätt trilska
Trackad av fnas fras bräddfull
blir artigt samtal liggande
utmattad, fallen omkull
i rännsten om nåd tiggande
Förståelse står ej pall
för obehärskat ordsvall!
Inbilsk ‘insikt’ vållar gagnlös konflikt
Folk har ju sina åsikter
utryckta i min eller prosa
mångahanda dess avsikter
särskilt när fakta styrt sin kosa
En enveten inbilsk ‘insikt’
om ‘Livets Stora Frågor’
vållar ofta gagnlös konflikt
sätter hjärtan i lågor
Förstås endast i falsk stolthet
vågar vi påstå med visshet