Mens Naturens fågelkvitter
avtar, beskärmar jag mej
från rastlöst oljud på Twitter
i dess snärjiga ståhej
Varför söker vi besitta
det som oss ofta fjärmar?
Låter vi oss ej försitta
av vad som bortom skärmar?
Hur kan vi gitta
att föredra fnitter
när själar vittra?
Lätt känna sej bitter
Varför sej huka på nätet avskuren
från fågelkvitter i stilla Naturen?