Sommarns minnen sällan blekna
alltför sköna att återgiva
mens hjärtan vemodigt vekna
lätt att känna oss övergivna
Höstens virvlande vind
ylar bland vissna grenar
färgar röd barnets kind
dagar mot vintern skenar
Vinterns dar flyter långsamma
när i dess djupa snö vi kliva
steg glatta, våta, strävsamma
pulsar i driva efter driva
Men trots allt liksom över åren
är hon på väg: den ljuva våren!