“Sköt dig själv och bry dej ej om andra!” En förbryllande uppmaning. Menas det sorgligt nog att självupptagenhet är eftersträvansvärt?
Kanske så? Sköta sej själv
å strunta att hjälpa andra?
Men stigen längs Livets älv
kan lätt bli enslig att vandra!
När vi snubblar ska vi hinna
blir ej tid antagligen
att först då försöka finna
en som kan få tag i en?!
Ej heller hjälper det att skylla på andra
vi har ju så ofta oss själva att klandra