Nuets förnöjsamhet

Ledsam kan kännas samtiden
knoget tungt, med slutet uppenbart
Dagligen skallar framtiden:
“Jag lurar bak hörnan, kommer snart!”

Men upp från sjön på branten
skimmrar ögonblickets fullhet
uppleves ovan Anten
nuets djupa förnöjsamhet:

Tillfredsställd här i det nuvarande
i mitt dagliga hemmavarande

+)
Anten = en insjö o ett litet samhälle där vi har en gård

Ute på sjön Anten, vågorna bryter

Under ett rejält oväder i Västra Götaland oroade jag mej att vǻrt lilla hus kunde ha blåst ut på sjön

Regn vräker, vinden tjuter
fyller djupa moras
mens höstälskare njuter
bland omskakande ras

Ute på sjön Anten
vågorna bryter
Där flyter vid kanten
när kuling ryter:

Ett hus rött
på drift
gammalt sprött
på vift

På gungande vraket
nån med sjövana
högst uppe på taket
viftar med fana:

“Om ni inte hjälper”
ord av kuling bevingade
“Fort, vi kanske stjälper!”
en vädjan betvingande

 

Communicative dereliction or just steeped in fiction?

Is our ignoring contradiction
freedom from friction in fiction
communicative dereliction
or just mirthful malediction?

Not inclined toward clarity
us fumblers of the simplest sentence
while lukewarm on what’s verity
won’t feel disquiet or repentance

Thought restraints had since long gone away
are we not just texting anyway?!

Slinter i livets vinter

Allt värre tänder
ens ögon grumliga
huttrande händer
vars fingrar fumliga

Sinnet oböjligt
i stelnade seder:
Babblar på, löjligt
om ansvar å heder

På en utsliten planet
som kollapsar torr å het

Silly old habits jump up & down like rabbits

Were I able to stifle
my clabber blabbering
spouting tedious trifle
smattering, jabbering

Then you’d be spared erred earfuls
of fumbling foolishness
saved from such silly eyefuls
of mucky mulishness

But short of you pointing a gun
I’ll sadly keep at it again

+)
-clabber = milk that has soured and thickened

Kvist vig i vinden men trist förmenad att bli förgrenad

Frisk kvist klar i färg
i lekfullhet
stolt å stark i märg
i livfullhet

Växte på linden
en spänstig kvist
käck, vig i vinden
men utfall trist

Med förtröstan i bröst
såg den fram emot, naiv
långt in i ålderns höst
få ett skönt förgrenat liv

Men orättvisa trägen
i alltför tidigt dags
fann sej kvisten i vägen
av en glupsk trädgårdssax

Klipptes av, kastad på hög
påstods att den inte dög

 

Rattling bondage’s chain

Hoping to escape but all in vain
cannot handle Reality
Instead we’re rattling bondage’s chain
whining dejected hyperbole

Helpless to abstain
flying high, smashed
Frenzied to deplane
before we crash

How our lives darkly constringe
when fueled by pills or syringe

Marching to calliope in faux reality. Waylaid in sinister clown parade.

Daunting the hypocrisy
when ruled by plutocracy
or by kakistocracy
Both pretend democracy

How dismissively they act
to any thorough search of fact
Quite unable to react
beyond emotional impact!

Shrill the whistles of delusion
in music played by calliope
Minions marching in effusion
to music of faux reality …

… amidst fellow bewildered minions
hurling out their fact-free opinions!

+)
This poster https://kiiarens.com/products/kamala-vote-joy triggered this verse