Vad jag då än ämnade
hur eller någonstans
så beklagligt lämnade
för dårskap utomlands
Inget tycks dofta
av varm trygghet
som mormors kofta
i all skygghet
Ingen vind har susat
som i min barndoms skogar
ingen dans har tjusat
som på ungdomens logar
Om jag kanske får leva ännu en gång
ska jag lyssna bättre till hemlandets sång