Om nöden, döden ǻ besvären i stormaktssfären

Med honnör i stram givakt
trodde på ‘Fosterlandsmörja’
ivägsänd sen i marschtakt
så att de hemma fick sörja

Lydigt ‘försvara’ de mäktiga
vid Lützen, Narva å Riga
följde order andäktiga
från gård å hem ut å kriga

I ungdomligt överdåd
ute i främmande krigen
en del dog i ‘hjältedåd’
fast helst hemma ålderstigen

Sen dess gudskelov en frist
två århundranden till sist

+)
Skamligt ‘fosterlandsgödsel’, som bl.a här av J.L. Runebergs ‘Fänrik Ståls Sägner’

“Härlig är döden, när modigt i främsta ledet du dignar,
dignar i kamp för ditt land, dör för din stad och ditt hem.
Därför med eldhåg upp att värna fädernejorden!
Ila att offra med fröjd livet för kommande släkt!
Fram, I ynglingar, fram i täta oryggliga leder!
Aldrig en känsla av skräck, aldrig en tanke på flykt.

Skam och nesa drabbar en här, då i fylkingespetsen
fram om de unge man ser gubben förblöda och dö.
Detta höves ju främst en yngling, medan han ännu
älskligt i lockarne bär vårliga blommornas krans.
Fager för kvinnor, ståtlig för män må han synas i livet;
skön är han ännu som död, fallen i slaktningens mitt!”