Not Poetry. Quatrain Verse in English & Swedish. Dagsverser. On the Mundane & the Arcane.
Kavat ska sej ej förfasa
när vågor å stormar rasa:
Att segla oförvägen
genom Livets nätter
sätta kurs angelägen
så böljors skum skvätter
Mens bakom falska fyrar
frestelser kan pyra
I girighet vi yrar
trots påföljder dyra
Så blev vi seglatsens beundrare
å samtidigt dessas vrakplundrare
+) vrakplundrare = förr: kustfolk som tände misledande ‘fyrar’ och
plundrade resulterande skeppsvrak; här och nu: de som gör stora vinster
på andra människors bekostnad
efter livaktig början
av bestyr å akvaviten
pensionär i livssörjan
I sin uppväxttids dråplighet
fattade han ej ett dugg
Sen i åldrandets dåsighet
blev han snacksalig mens njugg
Ljugarbänken nu hans sista podium
från att förkunna sej som ett unikum
Clammy hands of anxiety
clasping throats assertively
suspend us in dubiety
keep poking us furtively
Desperate to regain
equanimity
with less thought to attain
magnanimity
Fears embolded shall but briefly fade
unacknowledged they shall resurge
By any disavowal unswayed
while we keep racing on the verge
As long as we avert our gaze
we shall sink deeper in malaise
Who misses peace of mind
when feeling invincible?
Towards change disinclined
simply not convincible
How breezily we’re self-reliant
on course set obliviously!
Of solidarity defiant
while grabbing lasciviously:
Fleetingly our bodies do subsist
while our hearts & souls on the sick list
Movements lithely flowing
cheerful their sincerity
Complexion, hope glowing
infused by hilarity
They bring about deep affection
finding foothold on their path
in youth’s but fleeting perfection
shielded so far from Life’s wrath
Viewed from the perch of aging
found so deeply engaging