Mänskors hjärtan kalla
pumpar obevekade
vårt prylbegär svalla
mens lagom förnekande
Är ej vår grunkfullhet
blott knökad tomhet?
Vår självgoda klipskhet
dundrande dumhet?
Vi stack klimatet i lågor
genom slarvig girighet
ställer till skräckfyllda plågor
genom tarvlig tanklöshet
Bland jordelivets fåfänglighet
slår mången en onödig pryl
liksom vår egen anstötlighet
som av hästsparkande rekyl
I vår inkrökta trångsynthet
arvet till barnen: Trolöshet!