Vart barkar dagens prosa
på kurs så ostadig
på dess talträngda kosa
i pladder istadig?
För dagens mänska förstås
även kortfattad vers
tycks alltför tröttsam gunås
En förvirrande pärs
Jovisst är vers en fossil
surfar hellre vår mobil
Empathy on ration?
When to others’ hardship resistant
aren’t we failing in compassion
when just on own comfort insistent
ain’t our empathy on ration?
Our eyes glazed, as fear we smell
we act disdainfully
of all those faring less well
rather than humanely
Thus we dismiss them indignantly
while blaming others malignantly
I var dag grip tag!
När förtvivlan skriker
i grå hopplöshet
när modet oss sviker
i kall enslighet
Att ha nån att hålla i famn
i åldrandets kulna höst
från livets stormar i trygg hamn
en sån outgrundlig tröst
Så kan vi snart vänta oss svar
från den lurande döden?
Kan det nu vara länge kvar
tills den falnat livsglöden?
Men till dess i varje dag
när kan finna tröst, grip tag!
Att slippa stressa i verklighetsskilsmässa
Det att kunna sms:a
så vi får slippa stressa
var minut som i ‘högmässa’
fast verklighetsskilsmässa
Bak ratt i morskt morrande bil
kollar vi vår nya app
helt uppslukad av ens mobil
förförisk high-tech fusklapp
Skärmen blir, likt en tröstnapp
för babyn, sällan tröttsam
Rasande blixtsnabb dementi
Vill du bli påsmord
av arga glåpord?
Påstå då att: “Smörgåsbord
styr tanken till slakthus!”
Då blir du misstänkliggjord
och anses för burdus
Skriv: “De störtar nationer
i krig av rått massmord
tar de kål på miljoner!”
Då tas fram honnörsord
Deras rasande blixtsnabba dementi
utgör väl ytterligare barbari?
+)
de, deras = här: USA
Tredje shoppingdagen i Enfaldighet
Ifrån Verkligheten i exil
hejdlöst vilse när på vår mobil
Samhällets pellejönseri:
Rusa runt, konsumera
kackla på som i hönseri
Hög tid att omvärdera?
Eller fortsätt kokettera
skryta, skävla, jonglera?
Det som börjat krackelera
kommer snart att brisera!
“Nej, lägg nu av! Låt oss försjunka
sanslöst i vår nyaste grunka!”
Children’s laughter eternal spout into moments vernal
Children’s laughter eternal
planting enchantment’s seed
spout in those moments vernal
in resplendent light freed
Nourished by Spring showers
youth sprinkled in joyous deed
bloom as Summer flowers
only to fade as Fall’s weed
Then Winter storms shall harshly howl
our death draws close as starved wolves growl
What’s the scoop? Seems outside the scope for her to scoop
I just don’t like to stoop down
to place my dog’s fresh poop
(risking stains on hands or gown)
into a bag by scoop!
So I let it lie where left ad hoc
malodorous, right on the sidewalk
But my neighbors got it handled
as dog poop sticks bit like glue
When they get home (here I’m candid)
they just scrape it off their shoe
I allow my neighbors
to do me kind favors!
Democracy’s dying embers
We ‘commune’ by bumper stickers
and by thought-ending cliches
Feebly democracy flickers
in such debased a malaise
Ever sillier, who’d thought?
Uninformed we get out of sync
society’s bonds worn fraught
Civil discourse gone down the sink
Now in anomie mired
entertained on apps agile
In fantasy conspired
reality’s grip fragile
But what a way to go
when wishing not to know!
To all my ‘wants’ I’m entitle
To logic & hard facts
I’m recalcitrant
They may hinder my acts
when I gallivant
When finding pliable ‘facts’
I’m thus salivating
as they justify my acts
Aptly stimulating!
Civil or in brawl
I’m the victim
Watch me whine & bawl
here’s my dictum:
Between ‘wants’ & ‘needs’ little daylight
Furthermore I ain’t contrite, all right?