Sitter nu som gammal
ensam i köket
sliten min själs fodral
efter livsstöket
I ungdom ointaglig
mens knäna nu svaga
ens mage obehaglig
duktig på att klaga
Har kört i samma spår
var dag in och ut
år efter snarlikt år
tills åren tar slut
Men om jag hade haft mer vett
kunde jag levt på annat sätt?