Irrande runt i Livets skugga
såg han sej själv som senfärdig
bet av mindre än kunnat tugga
för otillräckligt ihärdig
Hoppet flydde uppgivet
blev satt på plats eftertryckligt
av Livet så durkdrivet
olyckligt, fast ej godtyckligt
Så han blev förstås luggad
och tvingad sitta kvar
av själva Livet kuggad
Vad återstår sen, var?
Fastlåst med att skriva vers uttryckslös
i ålderns kalla vinter utsiktslös