Mest levde han i drömmar sköra
Trots var ringa till vad han dög
fanns det en del han sökte göra
hur än vingligt sakta han flög
Ifrån barndomens sandhög
mot omvärldens ‘försåt’
försvarade sej å ljög
mot de andras ‘uppsåt’
Sitter nu i dödens väntrum
förlorad å besviken
kvällningen känns kylig å skum
dunkel syns livsmystiken
Hans jordelivs sista hållplats
ett kliv ner i dyrköpt gravplats