Lämnar åstundan ansvar i skymundan?

Bör då vår heta åstundan
blott oss själva behaga
ställa ansvar i skymundan
och samhället försvaga?

Är att leva inskränkt
fint, beundransvärt
mens om väl eftertänkt
helt beklagansvärt?

Backar vi kanske över katten
mens vi kikar ut över ratten?